Historia

José Ramírez

José Ramírez of Galarreta and Planell, födes i Madris 1858. Vid 12 års ålder började han att arbeta i verkstaden under ledning av Francisco Gonzalez. Gonzalez shop låg på Carrera de San Jeronimo i Madrid.

År 1890 etablerade med en egen verkstad och fortsatte bygga gitarrer till 1995.

Jose lärde även upp sin bror Manuel Ramirez och sin egen son Jose ramirezII. Han var även lärare till Enrique Garcia som etablerade sig i Barcelona, samt till Julian Gomez Ramirez. Andra lärjungar var Antonio Viudes, Rafael Casana, Alfonso Benito och Antonio Gomez

Jose Ramirez är erkänd som en av världens bästa gitarrbyggare. Det var vanligt att olika flamenco gitarister besökte honom för att kunna få ett bättre ljud. Det var på detta vis han byggde "TABLAO GUITARREN"

Manuel Ramírez de Galarreta y Planell föddes i Alhama of Aragon in 1864. Manuel llärde sig från sin äldre bror, José, att bygga gitarrer.Vid 27 års ålder 1891 beslöt han att öppna en egen shop och hade en ide att starta i Paris.
 

Emellertid kom det sig av okända anledningar att han beslöt sig för att öppna en shop på 24 Cava Baja Street of Madrid, vilket var början till ovänskap mellan bröderna. Mycket sanbbt erhäll han ett rykte om sig att vara en fantastisk instrumentmakare inte bara av gitarrer utan även fioler. Han blev utnämnd till LUTHIER av Conservatory of Madrid. Han etablerade en gitarrbyggarskola som fostrade förnäma hantverkare som Santos Hernández, Domingo Esteso och Modesto Borreguero.

Han utvecklade tablao gitarren till vad den är idag.
År 1912 fick han besök av en man som ville hyra en gitarr till en konsert, det var Andres Segovia. Manuel lät honom låna en gitarr och lyssnade intresserad på den unga Segovia. Han blev så imponerad att han beslöt skänka gitarren. Segovia spelade under denna tid på olika barer för sitt dagliga uppehälle. den gitarren som Segovia fick finns idag utställd på  the Metropolitan Museum of New York. 

José Simón Ramírez of Galarreta och Pernias föddes år 1885. Han växte upp i faderns verkstad och lärde sig att bygga gitarrer inte enbart av sin far utan även av sin farbror Manuel och Enrice Garcia. Han var även en fantastisk virtuos på gitarren och vid 20-års ålder begav han sig ut på en 2 års turne i SydAmerika.

Turnen blev längre än han trodde och kom att vara i nästan 20 år. Han stannade i Buenos Aires där han träffade sin fru och fick två barn, Jose och Alfredo.

År 1923, fick han veta att hans far hade dörr och beslöt att återvända till Madrid med sin familj.
Två år senare hade han övertagit ansvar för verkstaden där han arbetade på första våningen tillsammans med Alfonso Benito och Antonio Gomez på andra våningen.

José Ramírez Martínez föddes i Madrid 1922. Han börjad i familjens verkstad då han var 18 år gammal. Han utvecklade guitarren till ett verkligt concertinstrument På grund av brist på material och det faktum att hans exprimenterande inte var speciellt lönsamt gjorde att det ble mycket bråk mellan far och son.

1954 dog hans bror Alfredo, som arbetade med administrativa sysslor och var även en stor supporter till Jose och ansåg att experimenten en dag skulle leda till framgång.

Tre år senare dog Jose:s far och därmed kunde han ta över ledningen för verkstaden. I och med chefsskapet var han tvungen att överke verkstaden och ägna sig åt ledande funktioner. Han gjorde dock många ritningar som han överlät åt de anställda att utföra. Många av hans ideer ledde till succe som exempelvis han upptäckt 1965 att Cedar var utmärkt att ha som top på gitarren. Detta har allt sedan dess använts av alla gitarrtillverkare i världen.

Han provade även olika former av ytbehandling som till slut gav till resultat en fantastisk fernissa som inte bara skyddade träet utan även gav ett bättre ljud.

Han experimenterade även med stränglängden vilket gav upphov till längden 664 som även  används idag.
Det fanns ett behov av kortare längd vilket ledde till 650 mm, år 1986.Härav namnet C86. Senare gjorde hans son José Enrique lite ändringar i själva designen

José Enrique Ramírez García föddes i Madrid 1953.
Han började arbeta i verkstaden 1971.

1979, blev han erkänd av Andrés Segovia då han valde en gitarr i verkstaden. den gitarr han valde hade konstruerats av José Enrique.

Jose,s glädje var så stor att han skrev en speciell dedikation som sattes fast bredvid gitarrens etikett. Mr. Segovia använde gitarren till sin död. Gitarren såldes 1997 i Japan för 50.000 US $

1988 beslöt han att tillsammans med sin syster Amalia att fortsätta driften av verkstaden. Han beslöt att modernisera gitarrerna eftersom smaken hade förändrats under åttiotalet. Ljudet skulle nu vara klarare och mera direkt, även om det varma ljudet fortfarande uppskattas av många.

Han har gjort vissa modifikationer som exempelvis ändringar i gitarrens inre uppbyggnad.

Amalia föddes i Madrid 1955. Vid 21 års ålder började hon att arbeta i verkstaden.

Idag säljs alla professionella gitarrer genom är världsomspännande nätverk av distributörer. Själva affären finns idag på the street of La Paz nº 8, alldeles nära den gamla affären.

Två gitarrister med assistent Oscar Leal arbetar i affären. Antonio Molina som är en Rock & Roll gitarrist och även en begåvad flamenco virtous. Raul Ramirez är ansvarig för affären. Ävan Amalia är där ibland. Efter José IV’s död i Juni 2000 har hon ensam ansvaret för företaget.

José Enrique Ramírez fick fyra barn Cristina, Almudena, José Enrique, och Francisco Javier.
Dom är fortfarande mycket unga, men Cristina har uttryckt en önskan om att få fortsätta familjetraditionen och kommer snart att börja lära sig hur man bygger gitarrer. José Enrique kommer även han att börja så snart han slutat skolan. Traditionen kommer därför att fortsätta med den 5:e generationen av gitarrbyggare..